SANDRAMOA

det känns som att jag åker bredvid rälsen..
ska man svänga höger svänger jag vänster..
ska man åka på grönt står jag fortfarande kvar..
står fortfarande kvar på grönt och hoppas att någon ska putta på mig lite så att jag kommer iväg.

behöver nu en knuff i ryggen som säger, kom igen. bit ihop.
jag ser inget possetift slut, denna sjuktid har gjort mig psykiskt illa
nästan så man ger upp hoppet att kunna bli som vanligt igen, men vafan....... deppa inte ihop, bara att komma igen.

nu ska jag åka upp till jobbet en sväng och säga hej, blir galen att ligga hemma i denna lägenhet. sen ska jag vidare till min nya bästa vän! LÄKAREN

hejdå