SANDRAMOA

"Helmer var jätteledsen denna morgon. Han låg i sin säng med täcket uppdraget över huvudet. Man såg bara ryggfenan som putade ut lite under lakanet. Han ville inte stiga upp idag, för han skulle till tandläkaren. Helmer tyckte att det var orättvist att han som brukade borsta sina tänder noga varje kväll, hade fått hål i dem. Hans bror slarvade alltid med tandborstningen och han hade aldrig några hål. Det var så himla orättvist!

När mamma kallat 4 gånger gick Helmer till slut upp. Han åt några sardiner till frukost och sedan simmade han och hans mamma iväg till tandläkaren. Tandläkarmottagningen låg i en grotta på andra sidan korallrevet och tandläkaren var en stor krabba. Helmer och mamma fick sitta och vänta jättelänge i väntrummet. Där satt andra patienter också. En hajflicka som behövde tandställning, en svärdfisk som brutit av en bit av svärdet och en papegojfisk som skulle putsa sina tänder.

Till slut blev Helmer inkallad till tandläkaren. Hon såg snäll ut, fast det var en krabba. Helmer fick sätta sig i stolen och gapa jättestort. Oj, oj sade tandläkaren när hon såg i munnen på Helmer.

– Det här ser inte så bra ut. Borstar du verkligen dina tänder varje kväll?

– Jaa, det gör jag, sade Helmer. Jättenoga. Helmers mamma nickade.

– Ja, sade krabban, vissa får mer hål i tänderna än andra. Det bara är så. Du är jätteduktig som sköter dina tänder, annars hade du haft ännu fler hål.

Sedan mumlade krabban, medan hon tittade i Helmers mun.

– Den här får vi dra ut och denna och denna.

Nu är det så att om en haj tappar en tand så växer det ut en ny, under hela livet. Därför behöver hajar inte laga sina tänder. Det är bara att dra ut en dålig tand, så kommer det ut en ny fin istället.

Helmer skulle få bedövning för att det inte skulle göra ont. Krabban berättade att han skulle få en spruta i munnen, men att den knappast skulle kännas alls. Helmer blev lite rädd, men höll sin mamma i fenan och blundade hårt.

– Så, då är det klart, sade krabban. Nu får vi vänta en liten stund så att bedövningen hinner verka. Helmer hade knappt känt något alls, bara ett pyttelitet stick, och blev förvånad att det var klart.

Efter en stund knep tandläkaren Helmer lite lätt i kinden med sin klo.

– Känns detta?

– Neej, sade Helmer. Min kind känns jättelustig. Jag har ingen känsel i den.

– Bra! sade krabban. Då sätter vi igång!

Krabban tog tag i en hålig tand med sin stora klo och drog allt vad hon kunde. Plupp, sade det. Så åkte tanden ut och Helmer hade inte känt någonting. Plupp, plupp, lät det när de andra två tänderna åkte ut.

Vad du var duktig, sade krabban och mamma höll med. Helmer fick välja en leksak innan de skulle gå. Han valde en liten plastsardin som kunde simma när man drog upp den.
- Du får ta en till sak, sade krabban. För du var så duktig.

Helmer tog en röd tandborste med en björn på.

Sedan bjöd mamma Helmer på en stor glass i glassbaren på vägen hem. Nu var Helmer inte ledsen längre och han längtade hem så att han kunde visa sin bror vad han fått av tandläkaren."

godnatt/m